maisha

så tycker jag mig se dig. Har glömt att nämna det men för kanske en månad sen när jag stod i en kö till en bankomat stod en kille framför mig som var jättelik D. Fick nästan en chock för så lik var han förutom att han var längre än D. Men ibland saknar jag honom så, D alltså. Och blir frustrerad över att vi aldrig verkar kunna ses.

Hörde av D igår och vi pratade ganska länge. Läget för oss är väl inte så annorlunda men vi har i alla fall pratat igenom om hur vi ska ha det. Problemet är att vi båda vill träffas men att ingen av oss har råd eller möjlighet just nu. Så utan att egentligen säga det rakt ut så ligger väl "vi" lite på is just nu. Kanske lika bra det än att man går och suktar hela sommaren. Vi skulle ju ändå inte kunnas ses så mycket då jag ska jobba både innan och efter jag varit i Filippinerna. Han måste ju också jobba om han hittar nåt så det är inte så lätt. Så som jag känner nu så vill jag ju inte släppa tanken på honom helt, men skulle jag träffa någon annan i sommar som man fastnar för så vet man ju inte vad som skulle kunna ske...

Som vanligt får väl tiden utvisa hur det blir. De enda som jag känner mig säker på just nu är att det kommer bli mycket lättare när jag flyttat till Uppsala.