maisha

Jag har kommit till den punkt då jag kommit över D (om han nu var något att komma över) och då jag blivit redo att kasta mig ut i universitetslivet och kanske träffa den rätte för mig. Grejen är att jag kanske redan har gjort det utan att ha varit medveten om det.
I flera år har jag haft svårt att bli intresserad av någon och ursäktade det med en person som jag trodde mig älska men aldrig skulle få. När allt kommer omkring så älskade jag honom nog bara som vän (och gör fortfarande) men kär i honom var jag nog aldrig. Inte på det sättet då man svävar på rosa moln och inte kan koncentrera sig på någonting. Denna sk "crush" var nog snarare ett sätt att slippa bli involverad i något där jag riskerade att bli sårad. Samtidigt så måste vi ju alla ta den risken när man blir kär i någon - vi måste våga satsa för att kunna vinna.

I alla fall, har precis insett att jag kanske har känslor för en vän. Jag har känt honom i många år och det har nog alltid funnits en spänning oss emellan (så har i alla fall jag upplevt det) och nu sist jag träffade honom var det starkare än någonsin. Samtidigt så vågar jag inte riktigt tro på det av rädsla för att jag läser av honom fel. Jag är dessutom rädd att ta första steget för jag vill ju inte heller förlora honom som vän. Så vet inte riktigt vad jag ska göra... Vet bara att jag blir glad bara jag tänker på honom, och kan inte sluta drömma om att få vara honom nära...

Några förslag hur jag ska hantera det här?????

Nu har jag blivit Uppsalabo! I söndags bar det av till storstaden! Hade hyrt en släpkärra och packade den full. Allt gick bra tills vi upptäckte att det var punka på släpkärran... Visste inte vad vi skulle göra, skulle vi vara tvungna att byta däck - eller ännu värre - behöva packa om allt in i en ny kärra?
Vi ringde nån slags bilbärningsservice som kom och faktiskt kunde laga däcket provisoriskt! Killen satte i en slags gummuplugg i hålet och det höll ända till Uppsala och därefter hela vägen till Katrineholm där kärran var hämtad!
Iaf,  ca två timmar sena kom vi till Uppsala där vi fick hjälp av Stina och en kompis till henne att lassa ur (tack så mycket!) och det var snart gjort. Sen var det bara att åka tillbaka mot Eskilstuna där fler saker väntade att packas (suck!). Kom till Katrineholm (dit resten av sakerna skulle) vid 22-tiden på kvällen. Gissa om man var trött!

Har börjat på sommarjobbet igen. Har jobbat tre dagar i rad nu och ska jobba imorgon och på måndag också. Börjar krokna lite för är ganska trött men det får väl gå. Man tjänar ju in pengar i alla fall! :-)
Sen har jag ju börjat packa inför flytten till Uppsala (flyttar om en vecka ungefär!) så det känns som mitt liv just nu mest består av jobb och flyttkartonger... men, men, det blir ju ett slut på det oxå snart. Bloggar mer en annan dag!

Ett tag innan jag åkte till Filippinerna hade jag en dröm. I den mötte jag Han med stort H, eller kanske bara en sommarrommans. I alla fall bar jag drömmen med mig under resan till andra sidan jordklotet. Jag inbillade mig att Han skulle vara en av ledarna, men så var inte fallet då alla var kvinnor.
Under de här tre veckorna upplevde jag saker som jag alltid kommer att minnas, och fick vänner för livet. Jag vann vänskap, kärlek och glädje. Men det som kanske är viktigast nu är att jag under de tre veckorna i Filippinerna kom till insikt om vad som verkligen är betydelsefullt. Det som gör mig lycklig är att umgås med vänner som får mig att må bra och vara i en miljö som inspirerar mig. När det kommer till killar så insåg jag också hur Han ska vara för att få mig att må bra. Självständig men samtidigt en som bryr sig om sig själv och andra, lugn och rolig och underbar...
Och visst fann jag honom. Han var där på lägret. Tyvärr insåg jag det inte förrän det bara var några dagar kvar. Han är för ung för mig och bor för långt bort, men att han finns det betyder verkligen något. Och ibland får man nöja sig med att drömma då kärleken måhända är ouppnåelig...

Har inte bloggat på evigheter. Hade först inte lust riktigt, jag måste ofta känna mig motiverad för att blogga, sen jobbade jag och så har jag precis kommit hem från Filippinerna. Det var verkligen helt underbart där borta, och jag fick vänner som jag aldrig kommer att glömma. Kom också till insikt om vissa saker, men skriver mer om det senare. Ska i alla fall försöka börja blogga lite mer regelbundet, även om det kanske inte blir varje dag. Imorgon börjar jag jobba kl 7 så får se om jag orkar skriva igen efter att jag kommit hem...