maisha

Jag har kommit till den punkt då jag kommit över D (om han nu var något att komma över) och då jag blivit redo att kasta mig ut i universitetslivet och kanske träffa den rätte för mig. Grejen är att jag kanske redan har gjort det utan att ha varit medveten om det.
I flera år har jag haft svårt att bli intresserad av någon och ursäktade det med en person som jag trodde mig älska men aldrig skulle få. När allt kommer omkring så älskade jag honom nog bara som vän (och gör fortfarande) men kär i honom var jag nog aldrig. Inte på det sättet då man svävar på rosa moln och inte kan koncentrera sig på någonting. Denna sk "crush" var nog snarare ett sätt att slippa bli involverad i något där jag riskerade att bli sårad. Samtidigt så måste vi ju alla ta den risken när man blir kär i någon - vi måste våga satsa för att kunna vinna.

I alla fall, har precis insett att jag kanske har känslor för en vän. Jag har känt honom i många år och det har nog alltid funnits en spänning oss emellan (så har i alla fall jag upplevt det) och nu sist jag träffade honom var det starkare än någonsin. Samtidigt så vågar jag inte riktigt tro på det av rädsla för att jag läser av honom fel. Jag är dessutom rädd att ta första steget för jag vill ju inte heller förlora honom som vän. Så vet inte riktigt vad jag ska göra... Vet bara att jag blir glad bara jag tänker på honom, och kan inte sluta drömma om att få vara honom nära...

Några förslag hur jag ska hantera det här?????