maisha

Pratade med en kompis idag i telefon som berättade att en gemensam vän till oss ska gifta sig! Det är ju alltid en rolig nyhet - grejen är bara att hon knappt känner sin tilltänkte make; de har bara varit tillsammans i en månad. Och visst kan det kanske vara så att en del faktiskt passar så bra ihop att det kan fungera att göra en så drastisk sak, men själv skulle jag aldrig våga. Och var går egentligen gränsen för vad som är spontant och det som är rent dåraktigt? För hur kär man än är i en person, hur smart är det att gifta sig så snabbt? För hur kär jag än är så skulle jag aldrig våga ta ett sånt stort beslut så snabbt. Det är väl olika hur man känner, men jag ser det i alla fall så att man helst bara ska gifta sig en gång i livet, och då vill man ju känna sin blivande både utan och innan innan man tar det steget. Inte så att man inte ska gifta sig spontant, men ibland kanske det är dumt ändå? Frågan jag ställer mig är alltså om kärleken kan göra en så blind att man fattar dumdrististiga beslut i stundens hetta? Ja, vi är ju alla olika, men är det verkligen värt det i slutändan att ta ett sådant (kanske) livsavgörande beslut med någon som man knappt känner? Är ju upp till var och en att bestämma, men ändå...