My recruiting place
Skrev det här redan igår men då var det något strul med bloggen så kunde inte publicera det då. Så här kommer gårdagens funderingar!
Har funderat på det här varför jag har hamnat i Eskilstuna igen. Ett ställe som jag inte bodde på särskilt länge innan jag flyttade. Och nu händer antagligen samma sak igen - hela situationen ger mig lite av en déjà vu - känsla. Vad jag tror mig kommit fram till är att Eskilstuna är för mig en stad där jag har flera vänner (även om de flesta tyvärr har eller kommer flytta) och då staden också ligger nära min hemort känns den nog trygg och säker för mig. Första gången kom jag hit med många minnen av den jobbiga sensommaren i bagaget (läs min sista tid i England), men besluten att se om yrket som biolog skulle passa mig. Första och enda terminen som jag gick på Mdh var en underbar tid, då jag kunde slicka mina sår och gå vidare. Dock trodde jag mig inte kunna palla av kemin som skulle komma påföljande termin och valde därför att hoppa av programmet. Det faktum att jag ändå inte var säker på att biolog var vad jag skulle bli gjorde beslutet lättare, men ibland ångrar jag lite att jag bröt upp så hastigt. Dock lite sent att vara efterklok nu, man lär sig förhoppningsvis något av sina misstag.
Så sen så läste jag lite i Stockholm och lite i Örebro innan jag åter kom tillbaka till denna stad. Hade nya funderingar, på att utbilda mig till sjuksköterska. Jag har inte helt förkastat den idén men det känns inte rätt ändå på något vis. Svårt att förklara varför, men jag tror att mitt behov att att hela tiden bryta upp, att jag börjat läsa något annat, har varit ett tecken på att jag ännu inte hittat rätt. Sedan handlar det säkert en del om beslutsamhet också. Nu känner jag ändå att jag inte kan vela längre så nu måste jag bestämma mig. Och nu har valet hamnat på den stad där jag alltid velat studera - Uppsala. Utbildningen jag vill gå finns bara där och att det är i "mina drömmars stad", att jag kommer närmare en del vänner och betydligt närmare D gör ju inte precis saken sämre! Så nu får det vara såhär. I have created my destiny.
Har funderat på det här varför jag har hamnat i Eskilstuna igen. Ett ställe som jag inte bodde på särskilt länge innan jag flyttade. Och nu händer antagligen samma sak igen - hela situationen ger mig lite av en déjà vu - känsla. Vad jag tror mig kommit fram till är att Eskilstuna är för mig en stad där jag har flera vänner (även om de flesta tyvärr har eller kommer flytta) och då staden också ligger nära min hemort känns den nog trygg och säker för mig. Första gången kom jag hit med många minnen av den jobbiga sensommaren i bagaget (läs min sista tid i England), men besluten att se om yrket som biolog skulle passa mig. Första och enda terminen som jag gick på Mdh var en underbar tid, då jag kunde slicka mina sår och gå vidare. Dock trodde jag mig inte kunna palla av kemin som skulle komma påföljande termin och valde därför att hoppa av programmet. Det faktum att jag ändå inte var säker på att biolog var vad jag skulle bli gjorde beslutet lättare, men ibland ångrar jag lite att jag bröt upp så hastigt. Dock lite sent att vara efterklok nu, man lär sig förhoppningsvis något av sina misstag.
Så sen så läste jag lite i Stockholm och lite i Örebro innan jag åter kom tillbaka till denna stad. Hade nya funderingar, på att utbilda mig till sjuksköterska. Jag har inte helt förkastat den idén men det känns inte rätt ändå på något vis. Svårt att förklara varför, men jag tror att mitt behov att att hela tiden bryta upp, att jag börjat läsa något annat, har varit ett tecken på att jag ännu inte hittat rätt. Sedan handlar det säkert en del om beslutsamhet också. Nu känner jag ändå att jag inte kan vela längre så nu måste jag bestämma mig. Och nu har valet hamnat på den stad där jag alltid velat studera - Uppsala. Utbildningen jag vill gå finns bara där och att det är i "mina drömmars stad", att jag kommer närmare en del vänner och betydligt närmare D gör ju inte precis saken sämre! Så nu får det vara såhär. I have created my destiny.
Kommentarer
Postat av: Sparkle
grattis till ditt öde :D
Trackback
