maisha

så skulle jag resa långt, långt bort. Det som hägrar för mig just nu är Brasilien, kanske för att det är ett land som jag alltid har velat se. Tänk att få åka dit, kanske tillsammans med D, och bara vara. Vi skulle kunna ta dag för dag och bara leva i nuet, ta hand om oss själva och om varandra. Så vi skulle kunna komma fram till vad vi ska göra med våra liv, och bara låta allt som hänt tidigare få sjunka, så man kan bearbeta det, sörja... och gå vidare. Det känns som mitt liv bara har rullat på och jag har aldrig fått chansen att fundera över allting i mitt liv, och innan jag hunnit göra det, hur ska jag egentligen kunna bli jag? Är den jag är nu, den person jag egentligen skulle varit om jag hade haft den tiden? Hade D varit det? Det vet jag inte, kanske får jag aldrig reda på det heller. Men måste väl få drömma mig bort ibland, till den där stranden vid Brasiliens kust där vi skulle ha kunnat sitta och filosofera, hand i hand och se på solnedgången...