maisha

och en jobbig sådan. Väntar på svar från intervjun jag var på igår, huruvida jag får jobbet eller ej. Hoppas hoppas! Även om det som sagt är dåligt betalt och så vill jag inget hellre än att få börja arbeta. Finns inte mycket som är tråkigare än att gå arbetslös tror jag.




Sen har jag inte hört nåt från D på ett par dagar. Säkert inget att oroa sig för, vi har båda haft mycket att göra men blir i alla fall så här fånig ibland och undrar om han verkligen vill ha mig... Tvivlar inte på honom utan på mig själv - på att jag verkligen har något som han skulle kunna fastna för. Vad göra åt detta? :-/




Dessutom så väntar jag väl på sätt och vis på att den där insikten ska komma, över vad jag ska bli "när jag blir stor". Just nu känns det här med bioteknolog som en jättebra idé, men vad händer om jag känner annorlunda nästa vecka? Men kanske inte ska fundera så utan fokusera på hur jag känner just nu.... Carpe diem!