maisha

I måndags kväll blev jag bestulen. Hade gått och handlat med min lägenhetskompis Emma och på vägen hem kom det tre killar och ryckte min handväska ifrån mig. Jag blev förstås både arg, chockad och ledsen på samma gång. Vi ringde i alla fall polisen som snabbt kom på plats. Vi fick lämna vittnesmål och berätta vad som hade stulits. Inte roligt alls.
Efter en stund fick vi gå hem med löftet att poliserna skulle höra av sig. Det gjorde de också en stund senare - de kom hem till mig med min väska och plånbok (med alla kort i - tänka sig!). Dock var alla kontanter borta (ca 200 kr) och värst av allt - min mobil. Hade ju typ mitt liv i den, alla nummer till folk man känner, foton... - ja inte var det roligt att bli av med den. Men jag spärrade i alla fall sim-kortet på en gång så de inte kunde ringa på min bekostnad. Och igår efter att ha fått brev från polisen kunde jag spärra själva telefonen också.

Har aldrig varit med om något liknande förut. Mår inte särskilt bra just nu, tänker mycket på det som har hänt och har blivit rädd för att utsättas för värre saker. Man tror ju aldrig att nåt sånt här ska hända en själv och när det väl gör det vänds ens värld upp och ner. Tryggheten har försvunnit. Kanske kommer jag hädanefter alltid vara rädd när jag går ensam hem i mörkret - ett straff långt värre än förlusten av en mobil och lite pengar.