Hembjudningar

En annan rolig grej under småttingveckorna var de s.k. hembjudningarna. Vi fick reda på att vi skulle delas in i grupper och åka hem till en professor för lite mingel. Först hade vi blivit bjudna på mat av småttingkommittén på Kåren och sen samlades vi i idrottshallen. Där räknades vi upp, men de äldre studenterna som skulle följa med hade olika konstiga utstyrslar på sig. Vi fick på oss ögonbindlar och leddes utomhus. Min grupp fick lindor kring benen och platsäckar träddes över våra huvuden. De hängde även vattenflaskor och en morot kring halsarna på oss.
Vi kördes iväg i en bil och släpptes så småningom av. Vi ombeddes att vänta en stund och kunde under tiden sjunga lite sånger (vi hade en CD-spelare med oss). Efter en stund hade vi fortfarande inte blivit hämtade så vi tog av oss ögonbindlarna. Vi stod i en skogsdunge och insåg att vi alla hade blivit utklädda till hästar! Vi hade även fått extra "proviant" med oss i form av mackor och öl. Vi hade även fått ett brev som gav oss ledtrådar till vart vi skulle ta oss härnäst. Ledtrådarna ledde oss till en liten damm i stadsparken (vi hade blivit avsläppta vid Studenternas IP så det var inte långt). Där väntade några av faddrarna och berättade att vi skulle leka. Vi delade oss i två grupper. En i varje grupp skulle springa fram till en skål med vatten med ett äpple i, ta en tugga av äpplet, och sen ta en sockerbit från en tallrik med mjöl - givetvis utan att använda händerna. Man blev minst sagt mjölig! Mitt lag vann så vi fick extra öl/cider som belöning.
Vi fortsatte mot stortorget där vi fick "medicin" av några "veterinärer". Medicinen bestod av någon slags drink tror jag.
Jakten fortsatte till Domkyrkan där vi fick dricka nåt annat alkoholaktigt ur en stor hink (med hjälp av sugrör). Då hade man fått i sig lite dricka kan man säga...

Domkyrkan var sista anhalt och vi skjutsades sedan tillbaka till Ultuna. Vi hamnade i en lägenhet i Gälbo där vi bjöds på mat och mer öl...Hamnade så småningom på Kåren (hur har jag glömt) där jag träffade mina klasskamrater. Var inte där så länge för en kompis mådde dåligt så jag och två andra gick med henne hem och sen har jag för mig att jag åkte hem (eller snarare vinglade hem) på min cykel.

Det kanske inte låter så kul men det här var nog nästan det bästa under småttingveckorna. Jag hade hur kul som helst. Det var verkligen en jätterolig upplevelse!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0