maisha

Funderar på det här med val man gör i livet. Hur ska man veta vad som är rätt och fel? Och påverkar man alltid själv det mesta i sitt liv eller är man bara en bricka i ett stort spel? Spelar vi alla alltid huvudrollen i våra egna liv eller finns det dem som alltid kommer i skymundan, som aldrig blir mer än en statist?

En av mina vänner har det väldigt jobbigt personligt just nu. Hon mår jättedåligt men känner ändå att hon måste göra någonting och inte sitta inne med vad hon tänker och känner. Samtidigt så kan hennes agerande få dominobrickorna att börja falla. När man väl satt bollen i rullning är det inte alltid så lätt att få stopp på den, speciellt om det är beroende av hur andra människor handlar. Var ska man dra gränsen för att släppa kontrollen, alltid eller bara ibland? Hur vet man med sig att man själv har gjort allt man kunnat så det blir upp till någon annan att bestämma sig? Är det något man vet med sig eller får man helt enkelt bestämma sig för när enough really is enough? För mig personligen är ovetskapen värst, när jag vet vad jag vill men inte vet vad utgången kommer bli. Så ska man släppa taget en stund och se vad som sker eller ta tag i det på en gång även om man på så sätt riskerar att förlora allt? För även om man är beroende av andra människor mer eller mindre så är det ju i slutändan ändå upp till en själv hur ens liv kommer utvecklas. Eller?