maisha

Har inte hört ifrån D på ett tag. Om jag bara skulle tänka på mer kontinuerlig kontakt så var det ett bra tag sen som vi hade daglig kontakt. Jag vet att han har mycket att göra och det har jag oxå emellanåt, men hur mycket energi går det åt att skicka iväg ett kort mail? Jag vill bara veta att han mår bra, jag har för längesedan insett att det inte går att pusha fram saker när det gäller honom. Så vad är det som händer nu? Är han så upptagen som han säger eller finns det någon annan orsak som gör att han inte hör av sig? Jag vill inte tro att det bara ska rinna ut i sanden efter allt det som vi ändå gått igenom under den korta tid som vi kännt varandra. Efter alla diskussioner vi haft, är det så här det ska sluta?

Jag har inga större förhoppningar längre måste jag säga. Inte bara för att han har mycket att göra nu utan rent allmänt när det gäller oss. Jag vill inte börja hoppas på något och sen få mitt hjärta krossat. Vill inte gå igenom det en gång till. Då är det bättre att jag tar det lite mañana med oss och så får vi se hur framtiden utvisar sig. Allt för att skydda mitt hjärta.

Men var går gränsen egentligen? Hur länge ska jag tro på att han kommer höra av sig? Hur länge ska jag behöva gå och undra över saker som gäller honom? Hur ska jag veta om det är dags att låta honom gå?

På ett sätt så orkar jag inte tänka på det just nu. Jag har så mycket annat i tankarna. Sommaren i Filippinerna (kan knappt vänta!), min flytt till mitt nya liv som student i underbara Uppsala. Kanske ska jag bara rycka på axlarna och låta saker hända av sig själv. Men det är lättare sagt än gjort.