maisha

Ett tag innan jag åkte till Filippinerna hade jag en dröm. I den mötte jag Han med stort H, eller kanske bara en sommarrommans. I alla fall bar jag drömmen med mig under resan till andra sidan jordklotet. Jag inbillade mig att Han skulle vara en av ledarna, men så var inte fallet då alla var kvinnor.
Under de här tre veckorna upplevde jag saker som jag alltid kommer att minnas, och fick vänner för livet. Jag vann vänskap, kärlek och glädje. Men det som kanske är viktigast nu är att jag under de tre veckorna i Filippinerna kom till insikt om vad som verkligen är betydelsefullt. Det som gör mig lycklig är att umgås med vänner som får mig att må bra och vara i en miljö som inspirerar mig. När det kommer till killar så insåg jag också hur Han ska vara för att få mig att må bra. Självständig men samtidigt en som bryr sig om sig själv och andra, lugn och rolig och underbar...
Och visst fann jag honom. Han var där på lägret. Tyvärr insåg jag det inte förrän det bara var några dagar kvar. Han är för ung för mig och bor för långt bort, men att han finns det betyder verkligen något. Och ibland får man nöja sig med att drömma då kärleken måhända är ouppnåelig...