maisha

Flög som sagt på små rosa moln häromdagen och sen slogs allt omkull. Fick ett brev av honom där han berättade något som gjorde att vi kanske aldrig skulle kunna bli ett par. Blev chockad och ledsen men kontaktade honom trots det han berättat. Vi har pratat fram och tillbaka, jag har nog varit lite tuff utan att bli elak och jag tror det var precis det han behövde. Han kan inte använda mig som trasmatta och det visade jag honom och jag tror jag vann ganska mycket respekt från hans sida genom det agerandet.
I alla fall, verkar som saker kanske trots allt kommer att lösa sig. Han har lovat att ta tag i de problem han berättade för mig om och sen hoppas jag att vi därifrån kan gå vidare. Förhoppningsvis leder det här till något bra men jag kommer nog aldrig glömma hur jobbigt förra dygnet var då jag inte visste hur det skulle gå, om det vi har skulle kunna räddas eller om man bara skulle försöka glömma alltihop. Grejen är att han betyder jättemycket för mig och därför ville jag ge honom, och oss, en ärlig chans. Det anser jag att jag gjort just nu så nu ligger bollen hos honom. Fortsättning följer (antar jag)...