maisha

Jag har börjat tvivla igen. På vad jag ska bli, på hur jag vill att mitt liv ska se ut. Av nån konstig anledning så började jag igår tänka tillbaka på när jag läste biologi för två år sen och på hur roligt det faktiskt var. Och det var det ju... och sen om man ändå skulle fortsätta läsa nåt sånt trots allt. Men jag har innerst inne ingen lust att läsa mer kemi och matte och det skulle det innebära om jag började läsa nåt sånt igen. Känns som jag inte vet någonting längre... det är tomt i skallen och ett stort hål som bara växer har börjat äta upp mitt inre. Börjar tvivla på allting, studier, jobb... allt. Orkar inte bry mig om tyskan längre fast det egentligen är så himla roligt. Kanske har jag mindervärdeskomplex för att de flesta andra redan har läst det en gång? Och att jag dessutom är arbetslös gör ju inte saken bättre precis. Man känner sig totalt värdelös ibland. Till råga på allt börjar jag tvivla på att gå den utbildning som så småningom kan leda mig till det yrke jag drömt om ett helt liv. Så vad göra? Jag är helt villrådig just nu, vet varken ut eller in längre. Önskar jag kunde resa långt långt bort, där jag inte behövde bry mig om alla dessa bekymmer och plikter här hemma. Bara att få vara, att ta dagen som den kommer, det skulle jag behöva just nu. Jag vet en till som skulle behöva det... kanske skulle vi kunna göra det tillsammans, för vet att han önskar han kunde det lika mycket som jag... Men det är tyvärr inte möjligt, så får väl fortsätta drömma mig bort. Till en plats jag kanske aldrig får se, där jag skulle nå insikten av vad mitt liv egentligen går ut på, något som jag kanske heller aldrig kommer att göra.