maisha

Pratade med D i natt. Om oss men oxå allmänt om våra liv. Tror jag förstår honom bättre nu när jag vet lite mer om vad han tänker på. Samtidigt känner jag mig mer förvirrad än någonsin. Det handlar inte bara om mina känslor för honom, utan om så mycket annat runt omkring. Det faktum att jag är arbetslös, mina vänner (undrar ibland över vilka som egentligen är mina riktiga kompisar), men framför allt tänker och funderar jag på framtiden. Jag är rädd att göra fel igen, att ännu en gång välja fel utbildning. Samtidigt, trots att jag är ung, så är det nu som jag vill göra det här valet. För den utbildning jag funderar på att gå är fyra år, och det innebär att jag kommer vara 27 när jag är klar. Och i den vevan vill man kanske inte bara jobba, utan börjar kanske så smått att fundera på giftermål och familj oxå. Kan ju förstås inte veta om jag kommer känna så då, men det är nog inte omöjligt. Vet iaf att jag inte vill vara för gammal när jag skaffar familj och sånt och det är av flera orsaker som man inte behöver gå in på här.
Så jag funderar och funderar. Det här med D hamnar på något sätt i bakgrunden, samtidigt så färgar det nog av sig på alla de andra sakerna jag funderar på. Jag blir så trött på mig själv ibland! Kan man aldrig sluta grubbla? För ibland tror jag att man bara förvärrar saker och ting genom att grubbla för mycket. Jag förstör inte bara för mig själv utan det påverkar oxå hur jag är i interaktion med andra. *Suck* Ibland önskar jag nästan att man bara kunde ha två val att välja mellan så man slapp denna beslutsvånda. Samtidigt så skulle nog inte det heller vara så ql, att sättas i ett fack som man skulle få tillhöra ett helt liv...

Ja, ja, nu får det va slut på dumheterna för den här gången.... *fortfarande förvirrad*