maisha

Det är fortfarande den 9 mars (även om det är sent) och därför Saras födelsedag. Ja, i alla fall om hon fortfarande hade levt. Sara var min underbara kissemisse som följde mig i vått och torrt under 14 år. Idag skulle hon ha blivit 15 om hon ännu hade funnits.
Det är snart ett år sedan jag förlorade henne och det känns fortfarande overkligt ibland. Hon var en del av mitt liv så länge, jag växte upp med henne, hann gå igenom tonåren och nå vuxen ålder. Och sen en dag, så var det tvunget att ta slut. 14 års närvaro... plötsligt borta. Det går inte riktigt att beskriva, men overkligt var det och det kan fortfarande kännas konstigt emellanåt. Ibland saknar jag henne så mycket att det känns som mitt hjärta vill brista. Ibland gråter jag så som om mina ögon kunde fylla vatten från flera oceaner. Men hon är och förblir borta. Det är inget jag kan göra något åt. Jag får fortsätta mitt sorgearbeta, fortsätta med mitt liv. Och inte egentligen sörja över att hon är borta, utan vara glad för att hon har funnits.